Skapa laga äta

Vaknar ännu en gång upp till ljudet av alla cikador och fåglar. För att vara första gången att leva camping liv, bo i den här typen av stuga, så gillar jag det. Idag var det alltså avfärd, dags att lämna denna camping för ett efterlängtat besök till staden Siena. Har hört en del om staden ifrån några på jobbet som besökt den två gånger tidigare. På vägen till Siena ligger även staden San Gimignano, som vi tänkt besöka och inta dagens lunch.  Som vanligt har vi vår pålitliga reseguide Lonley Planet Toscany & Florence till hjälp för att se vilka ställen man ska besöka, vilka restauranger är värda att äta på, vad man ska göra osv. Denna bok har vart till stor nytta när det kommit till städer som Lucca, Livorno, Greve in Chianti och så klart även till de större städerna Pisa, Florens och Siena. Jag kan verkligen rekommendera att införskaffa en sådan bok om ni ska ut och resa. Väl varenda slant.

Efter frukost, städning och utcheckning började färden mot San Gimignano. Turen dit bjöd på underbar utsikt, mycket vinodlingar och stora fält med solrosor.

 Väl framme så hittar vi en ledig parkeringsplats, finns ett antal att välja mellan, och efter att vi lärt oss hur systemet fungerade för just denna parkering så traskade vi mot själva centrumet av staden. Omgärdad av en hög mur så ligger San Gimignano på en hyfsad höjd vilket i sin tur betyder grym utsikt vart man än vänder sig nästan. Precis innan vi går in hittar vi en av de bättre utsikterna vi haft nöjet att få uppleva under denna resa. Vinodlingar, vingårdar, skog, aprikosträd med mera.

Något som är karakteristiskt för staden är de 13 försvars- och bostadstorn som fortfarande reser sig över staden. Man såg dem både på håll men även inne i staden när man vandrade omkring i de små gränderna. Likt Siena ligger även San Gimignanos historiska centrum på Unescos världsarvslista, San Gimignano valdes in 1990 och Siena valdes in 1995.

Jag tror nog inte man kan tröttna på att strosa runt i dessa små städer, men de små gränderna och de höga husen som nästan kapslar in en själv. Även fast flera av gränderna känns lika så är det alltid något som skiljer dem emellan. 

Det ända som kan stoppa en ifrån att vandra över torg och gränder är som alltid hungern. Som vanligt konsulterade vi Lonley Planet boken om tips på matställen i denna lilla stad. Det fanns en del att välja på och vi gick ett tag och letade efter en liten restaurang som heter Peruca. Inte helt enkelt att hitta dit, lite dålig skyltning tillsammans med små gränder gör det ibland lite klurigt att veta vart man är på kartan. Tillslut så hittade vi denna restaurang som hade en väldigt varm och trevlig atmosfär när vi klev in. Helt tomt var det också, vilket kändes till en början konstigt men sedan slog tanken oss att det kan vara bra. För vi gick förbi några typiska turistfällor på vägen hit, de restauranger som ligger precis vid stråken och har hyfsade priser men där maten kanske inte är helt ok. Här fanns inte en turist så långt våra sex ögon kunde nå. Efter att vi läst igenom menyn så fastnade vi på en mozzarella sallad att dela på till en början och sedan varsin huvudrätt.

Mozzarellan som serverades på detta ställe är den godaste som jag, Jimmy och Therese smakade på under våra dagar i Toscana. Misstänker att det är en buffelmozzarella just för den var så krämig. Ytan var lagom hård, så det var som ett tunt skal att skära igenom. Inuti var den hur krämig som helst, perfekt sälta och konsistens. Tillsammans med tomaterna, basilikan, lite olivolja så utgjorde det en klockren förrätt.

Therese valde en fläskgryta som innehöll den absolut mustigaste rödvinssåsen jag någonsin provat. Gjort på vin ifrån chianti distriktet så hade det en tyngd som jag aldrig upplevt hos en rödvinssås tidigare, de måste ha använt sig av en hel flaska rödvin, för det var så det kändes. Så fort man tog en liten bit kött och lite av såsen så kändes det som om man samtidigt sköljde ned det med det vin som var basen för såsen, så stark var smaken. Detta är inget negativt, nej nej, snarare positivt då det var en mycket god rätt.

Jimmy valde att äta vildsvin. Har för mig att han hade gjort det tidigare. Hur som helst så smakade även det gott, fast här kändes det som om det kunde vara lite mera smak. Jag tror vi hade skapat oss en bild av att det skulle smaka mera vilt om köttet än vad det gjorde. Det var fortfarande en god rätt, tror inte att jag skulle beställa in den om jag fick chansen.

Själv valde jag att äta något så ovanligt som kanin. Inför resan så tänkte jag att det skulle bli kul att få testa nya italienska rätter men också lite mer klassiska. Detta tror jag att den hörde till de mer klassiska rätterna. Kanin fylld med kyckling, fläsk, kalvfärs. Smakerna som slog mig när jag tog första tuggan var obeskrivbara. Det är svårt att beskriva hur kanin smakade, jag uppfattade det som ett tunt, lite segt kött med en mycket god smak. Denna rätt var bra kryddat och tillagat så smakerna ifrån de övriga köttet kom verkligen till sin rätt.

Det här med ”en glass om dagen är bra för magen” har kommit lite på sin kant, ibland är man för mätt, ibland så blir det bara inte av, man glömmer bort det. Det kan låta svårt att göra något sådan, men det händer. Denna gång så glömde vi inte bort det. I Lonley Planet boken, eller ”lonkan” som den rätt snabbt döptes till, så stod där att läsa om en gelateria, vilket är vad alla glassbarer här heter, som utlovade världsklass på deras glass. När vi kom fram så var det inte bara tomma ord. Denna gelateria hade vunnit med sin glass i någon form av tävlingar flera år i rad och hade besökts av diverse kända ansikten genom åren. Tony Blair var en av de som hade en bild av sig själv på väggen när han vart där. Efter att trängt sig in och ut, för det var en minst sagt välbesökt liten gelateria, så hittade vi varsin stol att slå oss ner i och njuta av glassen. Njöt gjorde vi verkligen, detta var verkligen glass av världsklass, smakerna var om ännu fräschare och bättre än de tidigare glasser vi smakat.  

Bästa glassen finns i San Gimignano!

När glassen tagit slut så kände vi oss rätt så nöjda med San Gimignano och begav oss mot parkeringen för att betala oss därifrån och vidare mot Siena, där det skulle visa sig att det inte alls var så lätt att få parkering. Detta var också första gången vi åkte till en stad utan att redan ha bokat boende dagen innan. Minst sagt spännande!

En hel dag på stranden, så skönt när temperaturen åter stiger uppemot 35 grader Celsius. Gjorde mackor på morgonen som togs med ner till stranden för att kunna stilla den värsta hungern som man lätt får av att bada, sola, bada, sola, köpa glass, bada, sola etc.

Ångrar att jag inte har någon bok med mig, hade vart skönt att sysselsätta sig med under parasollet. Har en hel del olästa böcker som ligger hemma, typiskt man ska glömma bort dem. Likaså kunde jag tagit med mig telefonen och hörlurar så jag kunde lyssnat på de ljudböcker jag har som inte heller får så mycket uppmärksamhet som de egentligen borde få. Det är nu som jag verkligen har tid, inga studier att ägna mig åt, perfekt tid för att både läsa och lyssna på böcker

Beslutade mig för att göra det som många andra gör när de halvligger under ett parasoll på stranden, titta på folk. Vare sig man är på stranden, sitter på fiket eller vad de nu än må vara så är det alltid kul att sitta och titta på folk som går förbi. Igår när Jimmy tog sin sedvanliga promenad på stranden så låg jag och Therese kvar på varsin handduk på sanden och observerade de andra som hängde på stranden. Bredvid oss var det en familj som spelade boccia, en mamma, pappa, son och farfar. Av dem så var det farfadern som hade det bästa spelet och vann nästan alla deras matcher. Det hela slutade med att jag och Therese la fram en fiktiv bakgrund för honom som involverade både DM och EM vinster i boccia spel, ägande av boccia butiker med mera. Idag hittade jag ingen som jag kunde fantisera upp en fiktiv karriär så det fick vara. Tror ja slumrade till en stund också där på eftermiddagen.

Eftersom vi kom överens om att även ikväll vara hemma och laga mat så gick vi till affären och inhandlade kvällens middag. Där fanns något som kort och gott kan beskrivas som de absolut godaste hemmagjorda hamburgarna. De var fyllda med formaggio ost och gröna oliver. Plockade sex sådana och lite mozzarella, sallad, bruschetta mix med mera. Väl hemma i vår stuga så stektes dessa på och allt det andra nödvändiga ställdes fram. Utsökta hamburgare!

Eftersom det var EM-final idag och Italien spelade mot Spanien gick vi till baren på campingen som sände matchen både på vanlig tv och på storbild. Där beställde jag och Jimmy varsin drink. Jag tog en Mojito, eftersom man vet vad man får. Jimmy kände sig äventyrlig och beställde en Negroni. Ingen av oss visste vad det var och snacka om att vi blev snopna när kvinnan bakom baren fyllde upp ett vanligt glas, alltså inget dedikerat drinkglas, med bara sprit av sorterna gin, martini och campari. 

Nu i efterhand har jag läst om drinken att det ska vara så, men mängden kändes fel. Det var liksom för mycket av allt. Han fick en apelsinskiva som dekorering. Han njöt knappast av den drinken. Inte gjorde det bättre heller att Italien förlorade ganska stor mot Spanien. Efter att de hade gjort de två första målen började folk tröttna, sen, vart efter målen kom, så gick mer och mer folk. När det kändes hopplöst så gick även vi.

Nästa morgon skulle vi åka vidare mot Siena med ett lunchstop i San Gimignano.

Efter att vi fått packat in i vår stuga så bytte vi om illa kvickt och begav oss mot stranden. Campingen är ganska så stor, och har det mesta man förväntar sig en camping ska ha och lite till. Faktiskt en riktigt fin och städad sådan, mycket platser för både husbilar, husvagnar och tält. Samt ett antal stugor, liknande de som vi bor i.

Vår stuga som vi bodde i två nätter. två rum o kök.

Vattnet här nere var aningen bättre än den som vi tidigare badat på uppe i Viareggio, det var inte lika skitigt. Med skitigt menar jag att det var mindre saker som flöt omkring i vattnet. Här var det bara lite tång, helt naturligt. Det var även bra mycket långgrundaren vilket var trevligt. När vi låg där på stranden och torkade i solen så började vi diskutera huruvida vi skulle ta och åka in till en av de närliggande städerna som denna camping är belägen mellan. Eftersom klockan hade blivit så pass så kände vi att det kunde vara skönt att vara hemma för en gångskull. När man inte har tillgång till kök så blir det att man äter ute. I stugan vi bor i hade vi faktiskt ett litet kök, så varför inte tänkte vi då. Dels så kan det vara skönt att vara hemma en kväll dels så kostar det inte lika mycket heller.

Efter att vi legat på stranden tills våra magar börjat kurra och vi kände oss nöjda med dagens sol och bad så gick vi till den supermarket som finns inne på camping området och handlade både kvällsmat samt frukost. Eftersom vi tidigare inte hittat AC kontrollen när vi kom så frågade vi efter den i receptionen och fick då vet att den fick man mot en kostnad av 6 euro per dag, något som vi gärna betalade eftersom det var hyfsat varmt ute och inne i vår bostad när vi kom. När vi kom tillbaka och slog igång spisen, packade in matvarorna så ville inte AC:n hoppa igång, inget funkade. vi tryckte på alla knappar med enheten var som stendöd. Detta resulterade i att jag och Jimmy traskade tillbaka till receptionen medan Therese fortsatte med matlagningen. Ett kort samtal senare så väntade vi på att en vaktmästare skulle komma och hjälpa oss med vår AC. Snacka om att vi alla tre fick en riktigt Aha! känsla när vaktmästaren, som kom dit efter tio minuter drygt, gick in och tog en titt på AC:n och direkt gick till huvudströmbrytare och vippade på en strömbytare som var just specifikt för AC:n. Lättade kunde vi fortsätta och laga mat, duscha och göra oss redo för middag i en stuga som blev gradvis svalare.
 

Kvällen bjöd på pasta med pastasås, fyllda oliver, fyllda tomter, kronärtskockor med mera. När vi satt och åt på efterrätten, vilket var mycket god mjukglass med jordgubbssmak, så planerade vi morgondagen. Först göra frukost sen göra mackor för att ta med ner till stranden. Större delen av dagen skulle spenderas där nere, i solen, i havet, under parasollet.