My Name is Lucca. 28 juni

 
Efter en frukost som serverats av en person som troligen sett fräschare dagar så packade vi in i bilen och knappa in staden Lucca på för ett stop innan vi når slutdestinationen för dagens resa, Pisa. 
 
 
En sak är säker, trafiken här i Italien är liknande den i Grekland och säkert andra länder kring medelhavet. Mopederna är värst, dyker upp när man minst anar det och kör om när man minst anar det. Tur vi är tre i bilen så vi alla kan hålla koll. Annars fungerar det riktigt bra att åka, vägarna är av varierande kvalitet. 
 
 
Väl framme i Lucca, som omgärdades av en mur, parkerade vi bilen och tog en promenad uppe på muren som erbjöd bra utsikt över staden men också mycket skön skugga. Idag är en varm dag, precis som de föregående har vart.
Efter att traskat runt ungefär halva staden vek vi av och tog oss till något som heter Piazza anfiteatro. Denna Piazza var som en amfiteater, oval och nästintill omgärdad av hus så när på ett par in- och utgångar. Detta kan vara en av de vackraste piazzorna jag besökt.
 
                        
 
När magen börjar kurra så tog vi, som vi brukar, hjälp av Lonley Planet boken för bra tips på lunch ställen. Vi hade tur i oturen att det var stäng för där vi hamnade istället var ett hel mysigt ställe som serverade den i särklass godaste pasta carbonara denna kropp konsumerat. Allt ifrån pastan, såsen, skinkan och äggulan var perfekt tillagat.
 
             
 
Till detta delade vi även på en sallad och en tallrik ost med honung och fruktmarmelad. Efter att vi alla tre blivit mätta och belåtna tog vi våra saker och fortsatte att vandra genom Lucca. 
 
Värmen var påträngande och inte ens träden uppe på muren gav någon räddning. Vi satte oss i bilen och styrde mot Pisa och det lutande tornet. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0