Skapa laga äta -

Clarence Clemons 1942 - 2011

I leaned on Clarence a lot; I made a career out of it in some ways. - ur Bruce minnestal vid Clarence begravning.

Som en bandmedlem var han en av grundpelarna till ett av världens mest kända kompband, The E-Street Band. Tillsammans med Bruce Springsteen har han erövrat världen av rock, i flera årtionden ända fram till hans död den 18 juni 2011. Snart tre år sedan, fast det känns som igår när nyheten nådde mig och miljoner av fans världen över. Genom åren kommer stunder då man kan säga "jag vet exakt var och vad jag gjorde när xx dog". JFK, Palme, Diana, Ingemar Bergman, Astrid Lindgren. Detta är såklart olika för var och en. En högst personlig angelägenhet eftersom olika dödsfall berör på olika sätt.

För mig så var Diana en sådan sak. Jag var inte gammal, 1997 när det hände. Men jag minns det såklart som om det vore igår. Inne på mitt rum, lekte med bilar på golvet när jag blev inropad till vardagsrummet. Där inne satt mina föräldrar samt min farbror och på tvn var CNN med direktrapportering ifrån Paris. Bilder av den krockade Mercede

sen i tunneln, det som var kvar av den.

När Clarence Clemons först drabbades av en stroke den 12 juni så var jag hemma över sommaren ifrån mina studier i Sundsvall. Jag minns att det gick att läsa om det överallt, i tidningar, på nyhetssidor på nätet, på twitter strömmade lyckoönskningarna till ett tillfrisknande. Nyhetsmedierna ifrån USA, New York Times och Los Angeles Times skrev även dem om det. Pressmeddelanden släpptes lades upp på Bruce egna hemsida och även kommentarer ifrån honom själv. Trotts att det såg ut att leda rätt till så drabbades Clarence av ännu en stroke av vilka de komplikationerna ledde till hans död den 18 juni 2011. Endast 69 år gammal.

Vad har han då betytt? Oerhört mycket. Tillsammans med Bruce så var han med från start och blev Bruce kompanjon, inte bara på scen men även utanför. Det höll ihop ända fram till 2011, sedan starten med E-Street band 1972. Tillsammans med de övriga i bandet så bildade de ett sound som man snabbt känner igen. Hans solon satte pricken över i:et på låtarna. Med Bruce på scen så bjöd de även på show som man aldrig kommer att glömma.

I sitt minnestal under begravningen av Clarence så sade Bruce följande:

”Clarence was big, and he made me feel, and think, and love, and dream big. How big was the Big Man? Too fucking big to die.[…] Clarence doesn’t leave the E Street Band when he dies. He leaves when we die.”

För alla fans, så kommer han så klart inte bli glömd. Inte för en sekund, inte för en chans. Och varför då? För att Clarence Clemons är “The Biggest Man You Ever Seen”, “The Minister of Soul”, “The Secretary of the Brotherhood?”

För vem glömmer inte en bandpresentation under 10th ave freeze out ifrån New York 2001.

Det är inte bara tillsammans med Bruce och de andra i bandet som Clarence gjort musik med. Han har även gjort en del under eget namn, tillsammans med andra käna artister har han lagt saxofonsolon. Senast, innan hans bortgång, på Lady Gagas låt "The Edge of Glory".

Han fick även en hit tillsammans med Jackson Browne i deras låt "You're a friend of mine" vilken är en av mina 80-tals favorit låtar där Clarence levererar ett riktigt bra saxofonsolo. En låt som man blir väldigt glad av helt enkelt.

Numera har Clarence brorson, Jake, tagit över hans plats i bandet. En tämligen svår uppgift men han har verkligen gjort det med bravur. Jag har haft det stora nöjet att få se Bruce och bandet både med och utan clarence. Senast jag såg dem var när de spelade på friends arena förra året. Jake gjorde ett mycket bra jobb, framförallt på Jungeland som är lite av Clarence låt med tanke på det långa solot han har i låten. Och det är just det solot som får avsluta detta inlägg, dedikerat Clarence Clemons.

Solot börjar vid 04:20 ungefär, men lyssna på hela låten. För detta är bland de bästa jag sett och hört.

2014-03-20 @ 15:45:41 Permalink 2014 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Musik är en form av konstnärligt, emotionellt och kulturellt uttryck, framför allt i följder av ljud och toner med hjälp av särskilda instrument eller den mänskliga rösten.

Förutom att gatorna sopas, dagarna blir ljusare, snön smälter så är även den första skivmässan i Sundsvall ett tydligt vårtecken. Idag besökte jag den, precis som förra gången, med Christina och Filip. Bläddrade i back efter back med vinyler. Country, Pop och Rock från 1960-talet, Hårdrock, Svenskt, Soul, Blues, Jazz med mera. Hittade ingen Steve Earle, åtminstone inte den som jag letade efter men däremot hittade jag en Peter Le Marc som jag letade efter förra gången. Förutom det så vart det ytterligare fem vinyl skivor.

Överst från vänster: Otis Redding - Remembering. En av mina favorit motown sångare, skall dock medge det att jag inte lyssnat på mycket av hans musik, men det som jag har hört hittills har varit mycket bra. Låtarna på denna vinyl innehöll flertalet av de som är mina egna favoriter med honom, så som My Girl, Wonderful World, Try A Little Tenderness, Fa-Fa-Fa-Fa-Fa (Sad Song) för att nämna några.

Presenting Fabulous The Ronettes Featuring Veronica : Visste sedan tidigare att en av sångerskorna i bandet varit gift med Phil Spector så därför intresserade jag mig för just denna skiva. Har lyssnat på mycket av hans musik, speciellt två album. A Christmas gift from Phil Spector tror jag den heter samt Phil Spectors wall of sound. Hela denna skiva är producerad av honom och Jag gillar verkligen hans sätt att göra musik samt the ronettes sång. Ett givet köp med andra ord.

Mauro Scocco - Dr. Space Dagbok: Bland de låtar som för mig är synonyma med Mauro så är det såklart Sarah, det känns inte så helt ovanligt. Förutom dem är det också Till Dem Ensamma som också är en av hans mest kända låtar. Denna skiva innehåller även låten Det Finns som jag har lyssnat väldigt mycket på, fast då covern som görs av Markus Krunegård på hyllningsalbumet till Mauro. Det ska bli kul att lyssna igenom denna och se vad de övriga låtarna har att komma med, kanske får det bli en skiva till med honom i framtiden.

Peter Le Marc - Välkommen hem!: Peter har varit en av mina absoluta favorit artister sedan mitten av 200-talet. Jag har tre artister/grupper som jag alltid, och då menar jag ALLTID lyssnar på, dagligen. Peter Le Marc, Eldkvarn och Bruce Springsteen & The E Street Band. Hans sätt att skriva texter är något, precis som Pluras sätt och Bruces sätt, hyser oerhörd respekt över. Att de kan sätta text på känslor, handlingar, historier, på ett sådant sätt som de gör. Njuter varje sekund man lyssnar! Just denna skiva innehåller ett flertal riktigt bra Le Marc låtar. Säg farväl!, Mellan dej och mej, Mellan månen och mitt fönster, Hur man älskar en sargad själ, Ett troget hjärta, Fri lejd, Blå är nattens låga för att nämna några.

Ulf Lundell - Utanför Murarna: Öppna landskap är för Ulf vad Born in the usa är för Bruce Springsteen enligt mig. Nu finns det säker flera hardcore Lundell fans som säger att jag har fel, eller att han har gjort flera låtar som är starkt förknippade med honom. För mig som inte är en så stor lyssnare av Lundell så blir det lätt att tycka så. Titelspåret, Utanför Murarna lyssnade jag väldigt mycket på sommaren 2011, började även då att utforska fler låtar än just Öppna Landskap, När Jag Kysser Havet, Snön Faller Och Vi Med Den som är de låtar jag mest lyssnat på rätt så sporadiskt under tidigare år. Hoppas att Utanför Murarna ger mersmak, vet ju inte om det är ett av hans bättre eller mer mediokra album. Återstår att se helt enkelt!

Cornelis Vreeswijk - Felicias Svenska Suite: Av vad jag kan minnas, och det kan jag göra ganska bra fråga bara mina vänner, så var det under tiden på lågstadiet som jag först kom i kontakt med Cornelis alster. Hönan Agda och brev från kolonien sjöngs under flera sånglektioner på skolan. Har även minne av att det har spelats Cornelis hemma, i form av samlingsskiva. Cornelis har även han musik som jag verkligen gillar, dock inget som berör på samma sätt som mina tre favoriter, men fortfarande musik som jag kan lyssna på om och om igen. Denna skiva innehåller flertalet riktigt bra låtar, Från en vän i viken, Polaren Per gör sin reverens, Möte med Fredrik Åkare Stockholm 1943, Ballad om olika segelytor, De fattiga riddarnas ballad,Turistens klagan, Felicia adjö för att nämna några.

Rubriken som är satt på detta inlägg, som är Wikipedias beskrivning av vad musik är, tyckte passa bra eftersom detta inlägg handlar mina inköp och lite kort om relationerna till skivorna. Fast från början så hade jag satt ett annat namn. Då stod det ett citat av Camille Saint-Saëns som löd: "Det finns inget svårare än att tala om musik". Min direkta första tanke var att det går visste, jag vet exakt vad jag ska skriva och kan skriva mera om varje artist. Sedan slog mig det att det faktisk har tagit mycket längre tid att författa de relativt korta texterna om varje artist och skiva än vad jag först trott. Klockan är nu över 20.00 och jag har inte ens börjat laga mat ännu. Så även fast det gick bra tog det tid. Så det kanske stämmer ändå.

Lyckades även få lite ordning och en dedikerad plats åt alla vinylskivor. Börjar bli en rätt så ansenlig mängd nu.

2013-04-06 @ 20:19:14 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matt Corby

Facebooks funktion där man kan se vad vänner gjort, som t.ex. kommenterat och gillat brukar emellanåt innehålla en del oviktiga detaljer. Dock så noterade jag häromdagen att en vän hade kommenterat detta klipp som han fått upplagt på sin logg. Eftersom vi båda gillar country så trodde jag först att det var det. Nu var det inte det men oj oj! Denna Matt Corby har tydligen vart med i Australiens Idol för några år sedan och nu har han börjat skriva egen musik. Hans register är helt otroligt, makalöst minst sagt.

2013-01-08 @ 11:24:05 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slipknot

De senaste dagarna har jag lyssnat på något som jag faktiskt aldrig riktigt trodde jag skulle lyssna på tidigare. Samtidigt är det väl det som är så kul, att saker som detta händer, man förvånar sig själv liksom. Jag har då börjat lyssna på Slipknot. Tidigare har det endast varit en låt, Before I Forget, som jag tyckt vart okej. Just för den känns rätt så lugn för att vara slipknot, inte så skrikig. Det är också där det har stannat. Nu har jag fått upp ögonen mer för dem, började med Before I Forget, gick vidare till att jag börja lyssna på Duality och Left Behind. Dessa två låtar mindes jag ifrån MTV eran, när den kanalen var något man kikade på rätt så mycket. Rätt så snart hamnade dessa tre låtar på min träningslista. När jag jogga var det skont att lyssna på något som var rätt explosivt, något som fick en att ta i lite mera.

Nu har denna lista utökats till att inkludera totalt nio låtar med dem.

Dessa är följande, helt utan inbördes ordning:

· Before I Forget

· Duality

· Snuff

· Spit It Out

· Left Behind

Det är ungefär här jag är idag, dessa låtar går flitigt på Iphonen varje dag. Samtidigt lyssnar jag på Jazz en del och även lite Bruce Springsteen, Eldkvarn, Peter Lemarc med mera. Att jag har en bredmusiksmak? jag skulle nog tycka det.

Avslutar med lite sköna live versioner från ovanstående lista.

2012-12-04 @ 23:21:35 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hakuna Matata

Denna version har jag aldrig hört förr. Eftersom man är uppväxt med den svenska utgåvan atändigt rullande på VHS och DVD:er så har man aldrig tänkt på den engelsktaliga versionen. Visst, nu för tiden när jag ser på animerade filmer så ser jag hellre den amerikanska versionerna. För mig så känns det som om skämten tappar en aning när de ska översättas till svenska, det är kanske inte den lättaste uppgiften att göra precis.

Så njut av Jimmy Cliff som framför en riktigt klassiker. Inte så dåligt!

2012-10-02 @ 20:45:00 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()