Skapa laga äta

Vaknar ännu en gång upp till ljudet av alla cikador och fåglar. För att vara första gången att leva camping liv, bo i den här typen av stuga, så gillar jag det. Idag var det alltså avfärd, dags att lämna denna camping för ett efterlängtat besök till staden Siena. Har hört en del om staden ifrån några på jobbet som besökt den två gånger tidigare. På vägen till Siena ligger även staden San Gimignano, som vi tänkt besöka och inta dagens lunch.  Som vanligt har vi vår pålitliga reseguide Lonley Planet Toscany & Florence till hjälp för att se vilka ställen man ska besöka, vilka restauranger är värda att äta på, vad man ska göra osv. Denna bok har vart till stor nytta när det kommit till städer som Lucca, Livorno, Greve in Chianti och så klart även till de större städerna Pisa, Florens och Siena. Jag kan verkligen rekommendera att införskaffa en sådan bok om ni ska ut och resa. Väl varenda slant.

Efter frukost, städning och utcheckning började färden mot San Gimignano. Turen dit bjöd på underbar utsikt, mycket vinodlingar och stora fält med solrosor.

 Väl framme så hittar vi en ledig parkeringsplats, finns ett antal att välja mellan, och efter att vi lärt oss hur systemet fungerade för just denna parkering så traskade vi mot själva centrumet av staden. Omgärdad av en hög mur så ligger San Gimignano på en hyfsad höjd vilket i sin tur betyder grym utsikt vart man än vänder sig nästan. Precis innan vi går in hittar vi en av de bättre utsikterna vi haft nöjet att få uppleva under denna resa. Vinodlingar, vingårdar, skog, aprikosträd med mera.

Något som är karakteristiskt för staden är de 13 försvars- och bostadstorn som fortfarande reser sig över staden. Man såg dem både på håll men även inne i staden när man vandrade omkring i de små gränderna. Likt Siena ligger även San Gimignanos historiska centrum på Unescos världsarvslista, San Gimignano valdes in 1990 och Siena valdes in 1995.

Jag tror nog inte man kan tröttna på att strosa runt i dessa små städer, men de små gränderna och de höga husen som nästan kapslar in en själv. Även fast flera av gränderna känns lika så är det alltid något som skiljer dem emellan. 

Det ända som kan stoppa en ifrån att vandra över torg och gränder är som alltid hungern. Som vanligt konsulterade vi Lonley Planet boken om tips på matställen i denna lilla stad. Det fanns en del att välja på och vi gick ett tag och letade efter en liten restaurang som heter Peruca. Inte helt enkelt att hitta dit, lite dålig skyltning tillsammans med små gränder gör det ibland lite klurigt att veta vart man är på kartan. Tillslut så hittade vi denna restaurang som hade en väldigt varm och trevlig atmosfär när vi klev in. Helt tomt var det också, vilket kändes till en början konstigt men sedan slog tanken oss att det kan vara bra. För vi gick förbi några typiska turistfällor på vägen hit, de restauranger som ligger precis vid stråken och har hyfsade priser men där maten kanske inte är helt ok. Här fanns inte en turist så långt våra sex ögon kunde nå. Efter att vi läst igenom menyn så fastnade vi på en mozzarella sallad att dela på till en början och sedan varsin huvudrätt.

Mozzarellan som serverades på detta ställe är den godaste som jag, Jimmy och Therese smakade på under våra dagar i Toscana. Misstänker att det är en buffelmozzarella just för den var så krämig. Ytan var lagom hård, så det var som ett tunt skal att skära igenom. Inuti var den hur krämig som helst, perfekt sälta och konsistens. Tillsammans med tomaterna, basilikan, lite olivolja så utgjorde det en klockren förrätt.

Therese valde en fläskgryta som innehöll den absolut mustigaste rödvinssåsen jag någonsin provat. Gjort på vin ifrån chianti distriktet så hade det en tyngd som jag aldrig upplevt hos en rödvinssås tidigare, de måste ha använt sig av en hel flaska rödvin, för det var så det kändes. Så fort man tog en liten bit kött och lite av såsen så kändes det som om man samtidigt sköljde ned det med det vin som var basen för såsen, så stark var smaken. Detta är inget negativt, nej nej, snarare positivt då det var en mycket god rätt.

Jimmy valde att äta vildsvin. Har för mig att han hade gjort det tidigare. Hur som helst så smakade även det gott, fast här kändes det som om det kunde vara lite mera smak. Jag tror vi hade skapat oss en bild av att det skulle smaka mera vilt om köttet än vad det gjorde. Det var fortfarande en god rätt, tror inte att jag skulle beställa in den om jag fick chansen.

Själv valde jag att äta något så ovanligt som kanin. Inför resan så tänkte jag att det skulle bli kul att få testa nya italienska rätter men också lite mer klassiska. Detta tror jag att den hörde till de mer klassiska rätterna. Kanin fylld med kyckling, fläsk, kalvfärs. Smakerna som slog mig när jag tog första tuggan var obeskrivbara. Det är svårt att beskriva hur kanin smakade, jag uppfattade det som ett tunt, lite segt kött med en mycket god smak. Denna rätt var bra kryddat och tillagat så smakerna ifrån de övriga köttet kom verkligen till sin rätt.

Det här med ”en glass om dagen är bra för magen” har kommit lite på sin kant, ibland är man för mätt, ibland så blir det bara inte av, man glömmer bort det. Det kan låta svårt att göra något sådan, men det händer. Denna gång så glömde vi inte bort det. I Lonley Planet boken, eller ”lonkan” som den rätt snabbt döptes till, så stod där att läsa om en gelateria, vilket är vad alla glassbarer här heter, som utlovade världsklass på deras glass. När vi kom fram så var det inte bara tomma ord. Denna gelateria hade vunnit med sin glass i någon form av tävlingar flera år i rad och hade besökts av diverse kända ansikten genom åren. Tony Blair var en av de som hade en bild av sig själv på väggen när han vart där. Efter att trängt sig in och ut, för det var en minst sagt välbesökt liten gelateria, så hittade vi varsin stol att slå oss ner i och njuta av glassen. Njöt gjorde vi verkligen, detta var verkligen glass av världsklass, smakerna var om ännu fräschare och bättre än de tidigare glasser vi smakat.  

Bästa glassen finns i San Gimignano!

När glassen tagit slut så kände vi oss rätt så nöjda med San Gimignano och begav oss mot parkeringen för att betala oss därifrån och vidare mot Siena, där det skulle visa sig att det inte alls var så lätt att få parkering. Detta var också första gången vi åkte till en stad utan att redan ha bokat boende dagen innan. Minst sagt spännande!