Skapa laga äta

Vaknade upp efter en godnattssömn. Trodde först att det skulle bli ännu en natt som i Pisa, då vi endast hade en fläkt inne i vårt rum som vispade runt värmen. Denna gång var det faktiskt behagligt. Therese påpekade det redan när våra värdar visade oss rummet att det var ovanligt svalt där inne med tanke på rådande ute temperatur. Vi hade haft fönstren stängda när vi var in till staden, när vi kom tillbaka på kvällen så öppnade vi upp dem. Direkt kände man sval luft som sipprade igenom de träbelagda fönsterskydden. Tidigare så hade jag faktiskt känt en skillnad mellan Siena jämt emot Florens och Pisa. Inne i staden, i gränderna så kunde det faktiskt vara svalt. Även fast solen låg på, så var det någorlunda svalt i gränderna och ibland fläktade det faktiskt ganska skönt. Anledningen till detta, tror jag, är att Siena ligger högre upp än de andra städerna och det blåser lite mera i de trakterna nedåt Siena och Chianti området.

 

Även fast det fortfarande var rätt många bilar kvar i staden så hittade vi en parkering efter inte allt för lång tids letande. Matade automaten med lite euro så vi fick, enligt Italiensk lag, rätt att stå på egenvald parkeringsruta i cirka 5 timmar. Flaggorna från gårdagen hängde kvar på vissa ställen, annars så var det rätt så lugnt med folk. När vi kom till Piazza del Campo fick man en mindre chock. Jaha, var det så här torget såg ut? Oj, vad det lutar? Inget av det hade, torgets storlek och utformning eller dess faktiska lutning hade man inte riktig tagit in under gårdagen. Jag upptäckte även en fontän. Vart var den liksom? Hur kunde jag missa den helt och hållet!? Nu såg jag den i all sin prakt, mycket fin faktiskt. Vi hängde ett tag på torget, kollade på folk som man brukar göra när man hänger på olika torg eller piazzor som italienarna kallar det. Vi beslöt oss att gå upp i det stora tornet som finns vid del Campo. Eftersom vi tidigare besökt det lutande tornet i Pisa så kändes det som om detta var en självklarhet att vandra upp i. Max 25 åt gången betydde att vi fick vänta ett tag innan vi fick äntra tornets bottenvåningar. Två-tre våningar upp kom man till själva betalningsreceptionen. Där fick man även hänga av sig väskor, vilket var förbjudet att ta med till toppen.

 

Trapporna var ungefärliga som de i lutande tornet. Skillnaden var tornet i sig. Här var det vissa ställen som det inte var högre än 150cm i höjd och 52 cm i bredd. Väl uppe så bredde Siena ut sig och man såg långt utanför stadsgränsen och dess murar som omslöt den likt staden San Gimignano. Vidare så såg man såklart torget, hus taken, lite parker och en del vinodlingar. Nu kände man att man var nära Chianti området. Redan på resan till San Gimignano och på vägen till Siena så hade antalet vingårdar bara ökat och de hade även börjat kommit tätare också.

 

Sista trapporna upp till den allra högsta punkten gick ungefär som vid lutande tornet i Pisa. Lite små skakigt och med känslan av ”här vill jag inte ramla”. Upp tog jag mig i alla fall och det var lätt värt. Om ni någon gång åker till Italien, Florens, Siena, Pisa eller så se då till att gå upp i de torn, eller domkyrkor som man kan göra det. Utsikten därifrån är bland det vackraste och häftigaste man kan uppleva och se!

 

Väl nere på mark igen så letade vi upp ett matställe som vi läst om i Lonkan, där man kunde äta italiensk buffé för 12 euro per person inkl vatten. Efter en liten stund så hittade vi stället som erbjöd mysig sittning i en bottenvåning som var inredd som ett valv. Maten var med svenska mått mätta riktigt bra men eftersom man vant sig med riktigt bra Italiensk mat så var detta okej. Trodde det skulle vara aningen bättre. Vissa rätter kunde haft lite mer smak i sig. Det kan vara så att man blivit lite bortskämd med maten när man upplevt och haft turen att äta på riktigt och jag menar riktigt bra ställen under resans gång. Som lunch så fyllde det sin uppgift i att fylla våra magar så vi blev mätta och någorlunda belåtna.

 

Efter maten så kände vi oss, alla tre, ganska så nöjda med Siena och började bege oss mot bilen som skulle ta oss vidare uppåt i landet, förbi vinodlingar mot slutdestinationen för dagen. Radda In Chianti och Hotell Le Virage.