Skapa laga äta

Ännu en gång så är det dags för sista veckan på GKN Driveline Köping AB. Minns hur det var i vintras, när jag hade min praktik där, då kändes det inte så himla ledsamt med tanke på att jag skulle tillbaka bara 8 veckor senare. Nu å andra sidan så vet jag inte när jag kommer komma tillbaka. Nästa år vi den här tiden har jag ingen aning om vad jag gör, framtiden är på så sätt lite otydlig. jag har en reklambyrå i Västerås som jag ska höra av mig till, som jag varit i kontakt med ett antal gånger, både genom jobbet här på GKN men även via skolan.

Just nu så tänker jag inte så mycket på det, ja förutom nu precis när jag skrev det. Annars så tänker jag inte på det. Inte så mycket i alla fall.

På fredag är det min sista dag på jobbet, jag har hand om fikat på morgonen och tänker slå till på den stora trumman och bjuda på två sorters fika! Mäkta imponerade kommer de att bli. De senaste dagarna dagarna har jag jobbat med både en folder och klippt ihop ett bildspel med en film som ska visas på Köpingsmässan den 24-25 Augusti. Känns lite malligt faktiskt att något som jag knåpat ihop själv, med viss hjälp av tidigare material, kommer visas för allmänheten och kommer stå som representations för GKN Driveline Köping AB. Jag kommer även att befinna mig på mässan, för att svara på de frågor jag kan. Tror tyvärr inte att de är särksilt många till antalet men jag ska göra så gott jag kan. 

 

Det var längesedan jag skrev något här, vilket jag är fullt medveten om. Mitt försvar denna gång lyder som följer: Efter jobbet, 07-16, brukar jag oftast vara trött. Ibland tränar jag och då blir jag ännu tröttare.

 

Så, där har ni en fullt godtaglig ursäkt om varför jag slarvat med skrivandet. Ska försöka bättra mig nästa vecka, då jag är ledig. 

 

 

 

Let your smile be your umbrella.

 

 

Vaknade upp efter en godnattssömn. Trodde först att det skulle bli ännu en natt som i Pisa, då vi endast hade en fläkt inne i vårt rum som vispade runt värmen. Denna gång var det faktiskt behagligt. Therese påpekade det redan när våra värdar visade oss rummet att det var ovanligt svalt där inne med tanke på rådande ute temperatur. Vi hade haft fönstren stängda när vi var in till staden, när vi kom tillbaka på kvällen så öppnade vi upp dem. Direkt kände man sval luft som sipprade igenom de träbelagda fönsterskydden. Tidigare så hade jag faktiskt känt en skillnad mellan Siena jämt emot Florens och Pisa. Inne i staden, i gränderna så kunde det faktiskt vara svalt. Även fast solen låg på, så var det någorlunda svalt i gränderna och ibland fläktade det faktiskt ganska skönt. Anledningen till detta, tror jag, är att Siena ligger högre upp än de andra städerna och det blåser lite mera i de trakterna nedåt Siena och Chianti området.

 

Även fast det fortfarande var rätt många bilar kvar i staden så hittade vi en parkering efter inte allt för lång tids letande. Matade automaten med lite euro så vi fick, enligt Italiensk lag, rätt att stå på egenvald parkeringsruta i cirka 5 timmar. Flaggorna från gårdagen hängde kvar på vissa ställen, annars så var det rätt så lugnt med folk. När vi kom till Piazza del Campo fick man en mindre chock. Jaha, var det så här torget såg ut? Oj, vad det lutar? Inget av det hade, torgets storlek och utformning eller dess faktiska lutning hade man inte riktig tagit in under gårdagen. Jag upptäckte även en fontän. Vart var den liksom? Hur kunde jag missa den helt och hållet!? Nu såg jag den i all sin prakt, mycket fin faktiskt. Vi hängde ett tag på torget, kollade på folk som man brukar göra när man hänger på olika torg eller piazzor som italienarna kallar det. Vi beslöt oss att gå upp i det stora tornet som finns vid del Campo. Eftersom vi tidigare besökt det lutande tornet i Pisa så kändes det som om detta var en självklarhet att vandra upp i. Max 25 åt gången betydde att vi fick vänta ett tag innan vi fick äntra tornets bottenvåningar. Två-tre våningar upp kom man till själva betalningsreceptionen. Där fick man även hänga av sig väskor, vilket var förbjudet att ta med till toppen.

 

Trapporna var ungefärliga som de i lutande tornet. Skillnaden var tornet i sig. Här var det vissa ställen som det inte var högre än 150cm i höjd och 52 cm i bredd. Väl uppe så bredde Siena ut sig och man såg långt utanför stadsgränsen och dess murar som omslöt den likt staden San Gimignano. Vidare så såg man såklart torget, hus taken, lite parker och en del vinodlingar. Nu kände man att man var nära Chianti området. Redan på resan till San Gimignano och på vägen till Siena så hade antalet vingårdar bara ökat och de hade även börjat kommit tätare också.

 

Sista trapporna upp till den allra högsta punkten gick ungefär som vid lutande tornet i Pisa. Lite små skakigt och med känslan av ”här vill jag inte ramla”. Upp tog jag mig i alla fall och det var lätt värt. Om ni någon gång åker till Italien, Florens, Siena, Pisa eller så se då till att gå upp i de torn, eller domkyrkor som man kan göra det. Utsikten därifrån är bland det vackraste och häftigaste man kan uppleva och se!

 

Väl nere på mark igen så letade vi upp ett matställe som vi läst om i Lonkan, där man kunde äta italiensk buffé för 12 euro per person inkl vatten. Efter en liten stund så hittade vi stället som erbjöd mysig sittning i en bottenvåning som var inredd som ett valv. Maten var med svenska mått mätta riktigt bra men eftersom man vant sig med riktigt bra Italiensk mat så var detta okej. Trodde det skulle vara aningen bättre. Vissa rätter kunde haft lite mer smak i sig. Det kan vara så att man blivit lite bortskämd med maten när man upplevt och haft turen att äta på riktigt och jag menar riktigt bra ställen under resans gång. Som lunch så fyllde det sin uppgift i att fylla våra magar så vi blev mätta och någorlunda belåtna.

 

Efter maten så kände vi oss, alla tre, ganska så nöjda med Siena och började bege oss mot bilen som skulle ta oss vidare uppåt i landet, förbi vinodlingar mot slutdestinationen för dagen. Radda In Chianti och Hotell Le Virage.

Tack vare booking.com appen så har vi kunnat boka våra boenden dagen innan vi kommer fram till den stad vi nu ska resa till. Denna gång så hade vi problem med internet på campingen vilket resulterade i att vi, som jag tidigare nämnt, inte hade något boende som redan var bokat. Denna dag var det också, som vi fick reda på när vi stod i kön till en camping för att höra om boende, hästtävling som anordnas två gånger om året i Siena. Denna tävling har anor som sträcker sig långt bak i tiden, flera hundra år gamla.

 

 

Stämningen i bilen blev mer och mer uppgiven ju längre tid som vi snurrade runt i Siena och letade efter boende. Att vi inte heller kunde parkera någonstans gjorde inte saken bättre. Att vi kunde pricka in just denna dag att besöka Siena var just perfekt. Kommer vi ens att få någonstans att sova här inatt? Ska vi resa vidare till Radda in Chianti istället och åka ner imorgon till Siena? Frågorna var många men svaren var väldigt få. Vi stannade till bilen vid en mack i utkanten av Siena för att gemensamt försöka få ordning på situationen som rådde. Vi konsulterade både GPS och Lonkan (Lonley Planet) för boende. Eftersom vi alla var trötta så var det inte mycket till engagemang som existerade inne i den gråa lila Fiat Panda vi befann oss i. Jimmy var trött på att köra och det förstår jag.

Under hela resan har det vart just Jimmy som kört. Varför då? Jo just för att vi skrev Jimmy som förare när vi bokade resan och när vi nu hämtade ut bilen fick vi reda på att det kostade 9 Euro per dag för att skriva till en extra förare. Detta skulle resultera i 90 euro extra för hela resan. En kostnad vi kände att vi kunde klara oss utan. Därför ska Jimmy ha en stor eloge för sitt körande under resan. Lugnt och säkert, alltid med i trafikrytmen.

 

Tack Jimmy!

 

Åter till Fiat pandan. Efter ungefär tio minuter av att inte komma någon vart så beslöt vi oss att fortsätta framåt en bit och se vad som kommer längre fram. Sagt och gjort rullade vi ut ifrån macken och efter ungefär fem minuters bilfärd så såg vi en skylt som vi kände igen. Efter ett par dagars bilande så börjar man lära sig vad en del skyltar betyder. De skyltar som har en brun kant runt sig och en bild på en säng har vi lärt oss känna igen och just nu så såg vi en sådan och snabbt så togs beslutet att försöka på detta ställe. Albergos var både ett B & B men även lägenhetshotell. Vi hade turen att få varsitt rum, eller jag fick ett eget rum och Jimmy och Therese fick ett eget rum. Detta var även den natten som vi fick betala mest för men just då, just där så spelade det ingen roll. Vi var bara glada att få ett rum för natten och slippa åka mer bil.

 

När väskor och andra tillhörigheter var instuvade på rummen så tog vi ett par snabba steg till närmaste kiosk och köpte bussbiljetter för att ta oss in mot Siena. Vår värd på Albergos berättade om själva hästtävlingen och nästan beordrade oss att resa in snabbt som attan och se till att vi får bra platser för att bevittna tävlingen.

 

Väl inne i Siena så var det massor av olika flaggor upphängda i de olika stadsdelarna med olika vapensköldar. I denna tävling så deltar 17 stadsdelar och tävlar i omgångar om tio deltagare, därför sker denna tävling två gånger om året. 2 juli och 16 augusti. Vi stötte på många olika flaggor när vi vandrade runt i kvarteren. Den flagga och framförallt stadsdel som vi valde att heja för var den som hade en, vad vi tyckte det såg ut som, silverfisk på sin flagga. Tror inte att det var det om jag ska vara ärlig, men vi nöjde oss med det. När vi gick genom gränderna försökte vi hitta oss in till Piazza del Campo, där själva tävlingen sker. Vissa gator och gränder var avstängda vilket gjorde det lite svårt att ta sig fram. Efter en stunds irrande så hittade vi fram till ett busstorg där vi följde efter en folkström som ledde oss rätt.

 

Trängseln var total, folk överallt, bara stå stilla och följa med i strömmen. Cirka 15 minuters trängsel så stod vi inne på Piazza Del Campo. Vilken syn! Människor överallt, på balkonger, längsmed torget, på hustak. Överallt var det människor. Vi försökte uppskatta antalet som var där men det var ärligt svårt. Om jag ska gissa så tror jag lätt, inräknat alla på torget, balkonger, hustak, så tror jag att det skulle landa någonstans runt 5 - 6 tusen och ungefär 10 - 15 hästar och fyra oxar.

 

När vi stod inne i mitten av torget, bland tusentals människor, så kände vi oss ändå ganska nöjda över att vi lyckat pricka in just den 2:a juli att besöka Siena. Det vart rätt lyckat till slut!

Efter en omstart, hästarna hade problem att stå stilla vid starten, så gick startskottet för andra gången och denna gång så var starten korrekt. Vilken fart hästarna hade! Allt gick relativt fort till när de sprang runt torget, försökte filma med mobilen, gick sådär, man kan urskilja hästarna vid vissa tillfällen. Publiken blev helt till sig, alla skrek och viftade med sina flaggor, snusnäsdukar, vimplar m.m.

Tre varv senare var allt över. Bara så där. En segrare hade korrats, det vart vår häst, som vi hejade på. Silverfisken vann. Nu var stämningen tudelad, vissa grät av lycka andra av sorg. Det märktes att denna tävling verkligen är en stor del av deras liv och hur djupt rotade den ligger i generationer. Gamla som unga samsades på torget under tävlingen. Det var verkligen ett minne för livet att få upplevt denna hästtävling i Siena.

 

Så om ni någon gång ska resa till Siena, se till att vara där 2 juli eller 16 augusti. Då dessa tävlingar sker.

 

När vi följt folkströmmen ut ifrån torget så stannade vi till vid en liten bar som hade ”Free Wifi” skylt. Som man har letat efter dessa ord under resan. Var finns det ”Free WiFi”? Har hotellet det? Vi stod utanför och snålade av deras bandbredd och letade upp nästa hotell för de sista dagarna på vår Italien resa. Valet föll på ett hotell i Radda In Chianti, eftersom vi redan innan avresa bestämt oss för att besöka de välkända Chianti distrikten med alla dess vingårdar. Hotell Le Virage fick bli vårt hem för de två sista nätterna på vår resa.

Efter något som skulle beskrivas som Italiensk snabbmat, färdiggjorda pizzaslices som värmdes i ugn med tillhörande dricka så tog vi bussen hem för att planera morgondagen. Först en visit in till Siena eftersom vi inte hunnit med att se staden riktigt då denna tävling var och sedan resa upp mot vingårdarna och vårt hotell.