Tankar kring mat
När känslorna åker berg och dalbana och man vet varken ut eller in, då kan mat vara det som får ner en till jorden igen. Då syftar jag inte enbart för de som äter för att dämpa sina känslor utan mer på själva matlagningen också. För mig är det minst halva nöjet, om inte mer att se de råvaror som man har inhandlat och sedan att laga dem till det man har bestämt. Vare sig det är ett recept eller något som komponerats i huvudet.
Det där med att mat är en livsstil, vad mena han med det kanske ni undrar. Jag menar såklart inte att man ska leva sitt liv efter det man äter (gillar man gurka = klä sig i grönt, dåligt exempel men va fan!). Jag menar då att vad man äter kan påverka en på flera plan. Om jag ska ta mig som exempel. At jag gillar mat ifrån Italien och Grekland tror jag knappast undgår någon som känner mig. Eftersom jag gärna försöker ta till mig så mycket som möjligt utav matlagningen händer det ofta att jag lyssnar på italiensk/grekisk musik när jag lagar mat. Nu kanske detta inte var så mycket livsstilsförändrande men med en liten förändring.
En större förändring skulle kunna vara att man kanske väljer att övergå mer till det vegetariska köket. Då tror jag att det inte är uteslutet att man blir mer ekologiskt medveten av sig och allt vad det innebär. Det här är bara vad jag tror och helt enkelt inget annat är en spekulation.
Att förmedla en känsla eller vad det nu må vara är något som känns rätt när man till exempel är glad, kär eller något i den positiva andan. Då får man den där känslan av att man laga något lite mer ”extra fint”. Man kanske satsar på lite dyrare kött, mer exklusivare råvaror för att sätta lite ”guldkant” på tillvaron. Blir man bjuden på mat av någon som är i ett mera positivare stadium än någon som vart mer sur, ledsen eller oengagerad. Det känslostadium man befinner sig i tror jag lyser igen i matlagningen och slutligen i maten.
Slutligen skulle jag vilja avsluta med något som jag lärt mig och det är något som man kan applicera på andra områden än just matlagning. Ursprunget kommer ifrån en föreläsnings dvd som heter ”jag AB” av och med Kjell Enhager. Det handlar om att sätta up mål och vägen dit bland annat. Många, speciellt när man lagar mat till sig själv, kan tycka att det är tråkigt och att det tar tid och man väljer gärna små genvägar för att det ska gå snabbare(detta bottnar i en del i huruvida man är intresserad av mat och matlagningsamt hur pass mycket)
Jag väljer helt enkelt inte att tänka på hur vägen fram till när, jag exempelvis lagar tacos, lång den är. Jag hänger inte upp mig på allt som ska hackas, tärnas, rivas med mera. Då ser jag hellre det slutgiltiga målet med tacosen. Jag ser en bild av hur det kommer att se ut när det är klart och hur gott det kommer bli. Även fast det inte går så snabbt så känns det som det har gått snabbare än vad det faktiskt har gjort.
För att summera så kan man säga så här: Tänk på målet, inte på vägen dit.
Lycka till i köket
Robert.
