Vår

 
Vädret är riktigt trevligt nu, kanske inte just idag men de har varit ett par dagar av solsken och uppåt sju - åtta grader i skuggan och lite extra värmande sol på det. Perfekt med nya joggingskor då. blev återigen ett par ifrån Asics. Tredje gången som jag har dessa, har varit så nöjd med de tidigare två så att jag fortsatte även denna gång. Mycket sköna, bra dämpning och sitter perfekt på foten.
 
 
 
Jobb sökandet går lite i perioder, just nu är jag inne i en porduktiv period igen. Sökte två igår och letade reda på ett par till som jag ska söka. Det tar lite tid eftersom jag skriver ett nytt personligt brev till varje sökning. Inte helt nytt, men nästintill. Jag har en grund som jag utgår ifrån, sen så skriver jag olika beroende på vad de eftersöker i sina annonser. Lyfter fram det som jag är bra på, den kunskap som jag har samlat på mig under mina studieår. Jag har också tänkt på att börja bläddra i de gamla böckerna, eftersom det är ett tag sedan man läste om kommunikationens början och de tidiga teorier och modeller. Eftersom jag inte läser någon kurs just nu så kan jag fräscha up minnet med det som jag tidigare har läst. Inte så illa va?!
 
 

Clarence Clemons 1942 - 2011

 I leaned on Clarence a lot; I made a career out of it in some ways. - ur Bruce minnestal vid Clarence begravning.
 
 
 
 

Som en bandmedlem var han en av grundpelarna till ett av världens mest kända kompband, The E-Street Band. Tillsammans med Bruce Springsteen har han erövrat världen av rock, i flera årtionden ända fram till hans död den 18 juni 2011. Snart tre år sedan, fast det känns som igår när nyheten nådde mig och miljoner av fans världen över. Genom åren kommer stunder då man kan säga "jag vet exakt var och vad jag gjorde när xx dog". JFK, Palme, Diana, Ingemar Bergman, Astrid Lindgren. Detta är såklart olika för var och en. En högst personlig angelägenhet eftersom olika dödsfall berör på olika sätt.

 

För mig så var Diana en sådan sak. Jag var inte gammal, 1997 när det hände. Men jag minns det såklart som om det vore igår. Inne på mitt rum, lekte med bilar på golvet när jag blev inropad till vardagsrummet. Där inne satt mina föräldrar samt min farbror och på tvn var CNN med direktrapportering ifrån Paris. Bilder av den krockade Mercede

sen i tunneln, det som var kvar av den.

När Clarence Clemons först drabbades av en stroke den 12 juni så var jag hemma över sommaren ifrån mina studier i Sundsvall. Jag minns att det gick att läsa om det överallt, i tidningar, på nyhetssidor på nätet, på twitter strömmade lyckoönskningarna till ett tillfrisknande. Nyhetsmedierna ifrån USA, New York Times och Los Angeles Times skrev även dem om det. Pressmeddelanden släpptes lades upp på Bruce egna hemsida och även kommentarer ifrån honom själv. Trotts att det såg ut att leda rätt till så drabbades Clarence av ännu en stroke av vilka de komplikationerna ledde till hans död den 18 juni 2011. Endast 69 år gammal.

 

Vad har han då betytt? Oerhört mycket. Tillsammans med Bruce så var han med från start och blev Bruce kompanjon, inte bara på scen men även utanför. Det höll ihop ända fram till 2011, sedan starten med E-Street band 1972. Tillsammans med de övriga i bandet så bildade de ett sound som man snabbt känner igen. Hans solon satte pricken över i:et på låtarna. Med Bruce på scen så bjöd de även på show som man aldrig kommer att glömma.

 

I sitt minnestal under begravningen av Clarence så sade Bruce följande:

Clarence was big, and he made me feel, and think, and love, and dream big. How big was the Big Man?  Too fucking big to die.[…] Clarence doesn’t leave the E Street Band when he dies.  He leaves when we die.”

För alla fans, så kommer han så klart inte bli glömd. Inte för en sekund, inte för en chans. Och varför då?  För att Clarence Clemons är “The Biggest Man You Ever Seen”, “The Minister of Soul”, “The Secretary of the Brotherhood?”

För vem glömmer inte en bandpresentation under 10th ave freeze out ifrån New York 2001.

 
Det är inte bara tillsammans med Bruce och de andra i bandet som Clarence gjort musik med. Han har även gjort en del under eget namn, tillsammans med andra käna artister har han lagt saxofonsolon. Senast, innan hans bortgång, på Lady Gagas låt "The Edge of Glory". 
 
Han fick även en hit tillsammans med Jackson Browne i deras låt "You're a friend of mine"  vilken är en av mina 80-tals favorit låtar där Clarence levererar ett riktigt bra saxofonsolo. En låt som man blir väldigt glad av helt enkelt.
 
 
Numera har Clarence brorson, Jake, tagit över hans plats i bandet. En tämligen svår uppgift men han har verkligen gjort det med bravur. Jag har haft det stora nöjet att få se Bruce och bandet både med och utan clarence. Senast jag såg dem var när de spelade på friends arena förra året. Jake gjorde ett mycket bra jobb, framförallt på Jungeland som är lite av Clarence låt med tanke på det långa solot han har i låten. Och det är just det solot som får avsluta detta inlägg, dedikerat Clarence Clemons.
 
 
 
Solot börjar vid 04:20 ungefär, men lyssna på hela låten. För detta är bland de bästa jag sett och hört.

Blir det något mer eller ?

 

Ikväll är det alltså dags för säsongsavslutningen Veckans brott. Som det ser ut nu så kommer GW att lämna programmet, vilket han har pratat om en längre tid. Både en operation och hans ålder är, enligt honom, motiven till att han väljer att lämna. Frågan är vad som kommer att hända med programmet efter det. Camilla kvartoft svarade själv på frågan om det skulle gå att fortsätta utan GW med ett nej. Tidigare när han var på Efterlyst så lämnade Leif programmet men kom tillbaka efter en kort tid. Kommer han göra det igen nu, lämna och sedan kanske komma tillbaka? Kanske får vi ett svar på frågan ikväll, under programmet. Hur som helst så ska jag titta, som jag alltid gör och har gjort sedan starten. Det finns få program som har så högt snitt av tittare. Cirka 1,2 miljoner sätter sig varje tisdag för att ta del av professorns kunskap och åsikter. Det ska inte glömmas att detta är på en tisdag, visserligen inte speciellt sent 21:00 men fortfarande väldigt bra gjort.    

 

RSS 2.0